starpern

Det är inge vidare. Och har inte varit heller. På kvällen i
fredags så fick jag plötsligt skitont i axeln. Kändes som att
nån stack in en kniv och vred om. Jag kunde röra den fritt
och då gjorde det inte ont. Men det värkte hela tiden istället.
Det har nu hållit i sig en vecka snart. Var upp till apoteket och
frågade dem, de tyckte jag skulle gå på diklofenak en vecka.
Om det inte blev bättre skulle jag gå till doktorn. Men peppar
peppar..så har det blivit bättre. Håller tummarna. Inge kul att ha
ont. Speciellt inte nu när det är så varmt och kvavt heller. Jag
är flottig hela tiden. Jag hatar åska. Men snälla. Jag behöver det!

Skit stressigt på jobbet. Usch. Räknar bara ner till semestern. Men
det känns lååååångt dit. Igår överraskade min älskade C mig med
att åka till fina Måns Ols och äta mat på kvällen. Han är bäst.

Känner mig bortglömd. Vart är alla som betyder nåt för mig? Betyder
jag inget för dem? Ibland behöver jag oxå höra några vänliga ord.
Känna att någon bryr sig. Tycker om mig. Vill träffa mig. Äh. Kanske
är jag bara bitter? Varm? Och deppig? Jag tror det. Men känner mig
ensammast i världen just nu.

Jag och C skulle ha åkt till London och träffat kusin. Men jävla ryanair
bara krånglade. Så nu är det lagt på framtiden. Men en snar framtid
hoppas jag. Vill ju se hur hon bor och vart hon jobbar. Och träffa henne
så klart! :) Skickade ett paket till henne iallafall med lite saker från N.Y
och gooodis från sweden så klart. Samt lite foton att sätta på väggarna.
Det uppskattades fick jag veta. Då blev jag glad oxå.

Nej. Dags att gå ner i tvättstugan.

♥